Anitas Hundsport

Idag var vi i Mjölby för att göra en beskrivning på Alice, jag har tidigare skrivit om hennes rädsla och det stämde, beskrivaren bröt vid "dumpern" Alice fick panik och flydde. Det gick så långt att man släppte ned overallen och jag och Bo gick framåt på stigen och lockade, då kom hon till mig, gissa om hon tyckte det var obehaglig!
Oj vad jag mådde dåligt över att ha utsatt henne för detta då jag visste om hennes rädslor!
Beskrivaren ansåg att Alice kan fungera som familjehund med den tryggheten hon har hos oss och kanske kan vi tävla om några år iallafall. Men man måste ta hänsyn till hennes personlighet och acceptera hene som hon är.
Vid aktiviteten, ja fast man står stilla i tre minuter så fick hon diarre. Vid lilla bytet så stack hon för första gången, hon tyckte publiken var jätteläskig och höll sig ifrån dem.
Det första momentet var otäckt, att någon skulle känna igenom henne utan matte! Men testledaren var jättebra  och tog det försiktigt och kom tillbaka, försökte på nytt hos mig men det gick inte. Alice tyckte det var obehagligt redan från start alltså.
Som tur var hade vi Ester hoffetiken med så jag tog båda hundarna och så gick vi en rejäl promenad och då genom Esters och mitt beteende lugnade hon ned sig och avreagerade helt så småningom. Först då satte vi oss i bilen och åkte hemåt.

Jag fick ett sådant hemskt meddelande igår, en väns hund, en doberman hade fallit ihop och avlidit momentant. De berättade idag efter lite efterforskning att 26 % av dobermannarna kan lida av dena konstiga hjärtsjukdom.
Det saknades en hund i hallen när vi hälsade på idag. Quincy saknas oss!
Jag tänker på mina vänner som nu har förlorat en god vän och hund.